De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.
4. THE NEON JUDGEMENT ÄTER PIZZA PÅ PIZZERIA HAWAII
Tranås är mest känt för Hyland och Pälsindustri. Idag lever inga av de två.
Istället handlar det om pizza. Det är helt oförklarligt med det är så sjujävla goda pizzor, nowhere to be found i hela Stockholm exempelvis. Varför har ingen börjat göra dessa pizzor i Stockholm?
Det är i september 1989 det helt otänkbara händer. Belgiska cowboysyntarna i The Neon Judgement är på Sverigeturné och är på väg mot Jönköping. Jag är själv där och njuter av en helt fantastisk spelning. Neon Judgement hade Parade Ground som förband (de har tydligen gjort en ny platta nu efter att ha varit frånvarande i typ 18 år...) och Jo Casters från Poesie Noire som ljudtekniker.
Där hände också en radda fullständigt klassiska händelser, men det får jag ta en annan gång, det har ju inte särdeles mycket med Tranås att göra.
I vilket fall berättade jag av någon anledning för Jo Casters, när jag fick chansen att prata med honom, att jag kommer från Tranås. Då säger han att de stannade där på "the only street" och käkade pizza. "Very, very nice pizza" konstaterade den rundlagde Casters.
När jag kom hem strömmade rapporterna in om en bunt herrar i cowboyhattar, långa rockar och solglasögon som klivit in på Pizzeria Hawaii i släptåg efter en man helt klädd i vitt, med stålbågade glasögon, tidernas bakåtslick, rökandes en cigarill samt med en silkeshandduk vilandes på axlarna. (Detta var Neon Judgements manager).
Efter att Poesie Noire och TNJ skrämt vettet ur Tranåsborna en fredagseftermiddag blev det fullkomlig Poesie Noire hysteri i Tranås. Deras kommande platta "Marianne" togs in av skivbutikerna i tjogvis. Alla lyssnade på "Marianne" och innehade en styck LP eller CD.
När jag långt senare pratade med Jo Casters, idag är han skivbolagsboss i Belgien, och nämnde detta, berättade han för mig att just "Marianne" hade varit ett försäljningsfiasko. Skivan hade bara sålt 48 exemplar i Sverige bläddrade han fram. Detta ställer en mycket obehaglig fråga; såldes alla ex till Tranås lokala syntrockmusiker?
TNJ känns onekligen väldigt Tranås, ungefär som Primal Scream (under nittiotalet) kändes väldigt Stockholm.
Jag kände inte en tjomme som brydde sig ett skit om Primal Scream. I Stockholm var de större än Gud och Andres Lokko tillsammans.
Dock får flaggas för att minst två exemplar av "Marianne" måste sålts på Vaxkupan i Norrköping.
Bland mina kängpydda vänner med långa rockar och bister uppsyn (samt svetsglasögon på sig i totalmörkret under den lokala Kulturnatten - men DET är en annan historia) vill jag minnas minst två (en gick under namnet Horn-Per, den andra Torgny Vettvilling, vilket OCKSÅ är en annan historia) som hade denna skatt i sina skivbackar.
Men om man gissar så är det inte det minsta orimligt att tänka sig att 50% av alla sverigesålda Marianne-exemplar gick till Tranås. Om jag ska vara mindre försiktig skulle min gissning hamna på 36 ex, dvs strax över 75%. Fruktat.
Men hej! Vad har det här med lokalbanden att göra?
Jag trodde aldrig att din fåga kring det skulle dröja så länge Jens! : ) Jo det var ju själva frågeställningen. Hur stort inflytande hade Poesie Noire egentligen på Tranås-scenen? Hur många band gjorde covers på "Marianne" etc.. etc.. Det doftar dråpligt så det skriker om det.
Nåväl! Snart dags för topp tre! : )
