Nu kommer vargen! Nej NU kommer vargen! Neeej..NU! Nej.
1995 kom Strange Paradise.
1996 började April Tears spela in uppföljaren.
Detta skedde i Studio Ljudhuset i Tranås, sen åkte vi till Bristol i England till bandet Mesh som spelade in sång och lade på syntar, sen åkte vi tillbaka till Tranås och slutförde produkten. Precis när vi var på väg att släppa album 2 "Eyes Cold Kisses" ringde Ben Marlene från förlaget Jimmy Fun och det slutade med att han plockade över April Tears, albuminspelningarna stektes.
Några demoinspelningar i Jimmy Funs egen studio följde, med Peter Månsson. Sedermera en singelinspelning av "Heart Shut Down" med PJ Widestrand. Det blev inte riktigt rätt tyckte förlaget.
Ett nytt "Eyes Cold Kisses" spelades in med firma Ilbert/Charlie Storm i PUK Studios i Danmark, Music-a-matic i Göteborg och mixades i ABBA-studion på Skeppsholmen 1997. Vi kom in som första utomstående band där. Saker gick inte som planerat. Gessle skulle starta eget bolag, så blev det inte, istället fick Ben "fiska" kontrakt hos andra bolag.
Många var intresserade och i vissa fall skrev vi t o m kontrakt, men det dyra priset på inspelningen stoppade oss om och om igen. I andra fall ville skivbolag ändra på oss, men vi ville inte kompromissa. Denna miljondyra skiva blev så småningom uppstyckad och delar av den släpptes "gratis" på "samlingen" "Halfclosed Eyes Imperfect Kisses" 2004.
Den andra halvan spelades in IGEN (Heart Shut Down och Heardcoming för fjärde gången!!) under 1999-2000 hos Christofer Lundqvist i hans Aerosol Grey Machine studio i Skåne. Nu gick det än bättre. Nya skivbolaget Telstar Records satsade hårt från London, via filialen i Stockholm på bandet. Och det skulle bara dröja 2 ½ till innan skivan, som nu bytt namn till "Consume Desire" kunde dyka upp på skivdiskarna.
Jag kommer självfallet få tillfälle att återvända till dessa inspelningar igen och igen.
Men nu ska vi titta på ett axplock i pressen under tiden när vi annonserar att plattan är på gång:
27 Januari 1997, Omslag till Tranås Tidning:
"Skivan var planerad till November 96, men nu blir den istället uppskjuten och kommer troligtvis någon gång i Augusti."
20 Juni 1997, artikel i Tranås Tidning:
"Första singeln kommer någon gång i augusti, september och albumet senare i höst. I värsta fall i början av nästa år."
Våren 1998, artikel i Tranås Posten:
"Vi skulle ha släppt skivan i våras, förmodligen blir det nu i shöst istället"
"Vi har inga naiva drömmar, inte efter allt strul vi har råkat ut för."
Våren 1999, Kvällsposten:
"Helst spelar vi in några nya låtar och skippar det som är äldst. Jag tror plattan bara blir bättre av den här processen."
"Lite besvikna har vi förstås varit"
Onsdag 16 Februari 2000, Tranås Posten:
"Äntligen!"
"Till hösten väntas en full-CD ligga på de internationella skivdiskarna."
Söndagen 24 September 2000, Helsingborgs Dagblad:
"Albumet Consume Desire är producerat av Christoffer Lundquist och beräknas komma ut i början 2001."
Propeller, hösten 2000:
"Ett album är planerat till våren 2001"
Zero Magazine, våren 2001:
"Jimmy är vår egen Alan Wilder i studion, Sara är den självklara frontfiguren. Kitte spelar bas, hon är stilpolisen i bandet"
"Sverige är första anhalt, sen börjar vi internationellt med England. Senare i höst ska det bli USA och Asien är det tänkt"
Elle, våren 2001:
"Det känns skitbra."
"I april släpps albumet Consume Desire"
Hennes, april, 2001:
"Albumet Consume Desire kommer -om allt går vägen- sista veckan i maj"
ÖC, maj 2001:
"Albumet kommer till sommaren"
*
"Consume Desire" släpptes till slut i Februari 2002.
Första singeln ackompanjerad med fin video, "Model Actress Whatever" blev en hit. Albumet borde släppts direkt på detta. Då hae vi kanske överlevt ett tag. Så blev det inte.
Telstars satsning i Skandinavien bar inte frukt och innan andra singeln, "Seventeen", fick vi veta att satsningen skulle avslutas och att vi skulle tas hand helt av vår distributör EDEL records som nu gick in som vårt skivbolag också.
Med hjälp av Johan Sannemo, Mia & co på EDEL fick vi ihop bitarna till albumet, tredje singeln "Hardcoming" blev förvisso ingen hit och försenade albumet en sista gång. "Hardcoming" kom på hösten och när albumet slutligen släpptes, första veckan i Februari 2002, var det utan en hitsingel och utan en video.
Två veckor efter releasen gick EDEL records Scandinavia i konkurs. Följdaktligen dog allt promotion-arbete där.
Vi skrev på ett nytt kontrakt igen, med EDELS samarbetspartner Playground och släppte "Heart Shut Down" på singel. Till sommaren hade Tuben fått nog, Kitte dragit för längesen. Jag sa upp kontraktet med vårt senaste skivbolag för vilka jag inte hade något förtroende, jag sa upp avtalet med vår bokare United Stage via vår manager Carolina (som idag jobbar på United Stage) och där nånstans dog el saga, enigmat som var April Tears.
Hemsk läsning! Hemsk!
När jag träffade Annika 96 sa hon att nästa album skulle komma snart och att det kommer va "så jävla jävla skitbra" (hon svor som en borstbindare redan då).
Inte trodde jag att det skulle dröja 6 år och inte FAN att jag skulle nässlat mig in i bandet innan det skedde :-)
Ja du Mattias, det är hemsk läsning. Speciellt som vi under din era faktiskt var redo, trots allt, för världen.. Den finns många om... : )
I vilket fall levererade vi den bästa April Tears spelningen nånsin tillslut på Debaser. Så perfekt att lämna allt efter "Leaving Places". Och dte var då roligare än nånsin att framföra låtarna. Och vilken uppställning! : D
Freddan & Johan på scen också!! : D
Spelningen på Debaser var ju faktiskt en höjdare...the end is the begining is the end.
Full blev man också vill jag komma ihåg :)
Fint ihopknutet med allt TAT elände som började i Klippan 1991 och slutade (?) enligt ovan. Fy fan för skivbolag. FY FAN.
"Kitte spelar bas, HON är stilpolisen i bandet." Och så har det fortsatt.
Och bara för att klargöra så skulle det stå TAT-skivbolagselände i min första kommentar.
Det här är fan en tragedi av grekiska mått. Vi kan den alla väl, visst... Men när man ser allt detta uppradat, svart på vitt, så känns det tungt i bröstet.
Men jag håller med om Debaser-giget. Det var verkligen bitterljuvt, eftersom det med allra största sannolikhet var slutet för bandet. Samtidigt minns jag att spelningen var den bästa jag sett med TAT. Och att jag grät efteråt för att allt var så sorgligt och ändå ganska fint.
Jag håller med om sista spelningen. Den var underbar därför att den handlade om något annat än att prestera för andra. Det fanns inget att vinna och inget att förlora och jag har aldrig känt mig så fri och mig själv på scenen. Jag tror inte att det går att lyckas utan den känslan och tyvärr hittade vi aldrig dit.
Ja det var en jävligt kul spelning!
Apropå att Carolina jobbar på United Stage nu kom jag att tänka på det mail du ville skicka till US men som Carolina, klok som hon är, lyckades övertala dig att slänga. Det var ord och inga visor det. Jag undrar om hon nämnt detta för sina jobbarkompisar :-)
