De dråpligaste ögonblicken i Tranås lokalbandshistoria.
9. ANDREAS DRAR EN STRÄNG
The April Tears står på scen för andra gången. Första uppsättningen med Kristian Nilsson, Patrik Hörenius och Andreas Nilsson (numera Silverbullit) ocj jag hade redan separerat. Bandet genomförde endast en spelning, då med trummisen Alexander Durefält frånvarande. Istället användes en trummaskin vid namn Janne (En Korg DDD-1).
4/5 av bandet ville efter spelningen börja spela Ebba Grön covers, jag lämnade då bandet. Den enda gången detta har hänt. Och när bandet inte ville nyttja namnet April Tears tog jag tillbaka det och bildade ett nytt band.
Första spelningen med den nya sättningen genomfördes i Folkets Park, under en festivaldag. The April Tears återfanns på en av de mindre scenerna och hade bandets mentor, Mats Axfors, som ljudtekniker. Och tur var det.
I tredje numret, den smäktande "Sweet Alicia" drar jag av den tjocka E-strängen. Inte bra. Jag hade ingen reservgitarr. Jag kunde inte stämma en gura, än mindre byta en sträng. Mats Axfors kallades upp på scenen och bytte sträng. Den sittande, tysta publiken fick snällt vänta i tio minuter innan hjältarna rockade igång igen.
Nu gjorde inte detta så stor skada. The April Tears årgång 1990 visste inte att man kunde spela samma ackord på synt som på bas respektive gitarr. Åhörarna på spelningen hyllade senare strängbytet som spelningens absoluta höjdpunkt.
*
Mats Axfors hyllas idag av Lars Winnerbäck som den som "löste upp knutarna" och hittade soundet åt honom.
The April Tears står på scen för andra gången. Första uppsättningen med Kristian Nilsson, Patrik Hörenius och Andreas Nilsson (numera Silverbullit) ocj jag hade redan separerat. Bandet genomförde endast en spelning, då med trummisen Alexander Durefält frånvarande. Istället användes en trummaskin vid namn Janne (En Korg DDD-1).
4/5 av bandet ville efter spelningen börja spela Ebba Grön covers, jag lämnade då bandet. Den enda gången detta har hänt. Och när bandet inte ville nyttja namnet April Tears tog jag tillbaka det och bildade ett nytt band.
Första spelningen med den nya sättningen genomfördes i Folkets Park, under en festivaldag. The April Tears återfanns på en av de mindre scenerna och hade bandets mentor, Mats Axfors, som ljudtekniker. Och tur var det.
I tredje numret, den smäktande "Sweet Alicia" drar jag av den tjocka E-strängen. Inte bra. Jag hade ingen reservgitarr. Jag kunde inte stämma en gura, än mindre byta en sträng. Mats Axfors kallades upp på scenen och bytte sträng. Den sittande, tysta publiken fick snällt vänta i tio minuter innan hjältarna rockade igång igen.
Nu gjorde inte detta så stor skada. The April Tears årgång 1990 visste inte att man kunde spela samma ackord på synt som på bas respektive gitarr. Åhörarna på spelningen hyllade senare strängbytet som spelningens absoluta höjdpunkt.
*
Mats Axfors hyllas idag av Lars Winnerbäck som den som "löste upp knutarna" och hittade soundet åt honom.
Kommentarer
Postat av: Jens
Ja jävlar i det. Kanske skulle Mats struntat i att hjälpa Winnerbäck och koncentrerat sig på strängbytandet.
Trackback
